Jag heter Emelie 36 år gammal och skriver här i hopp om ett julmirakel.

Ett varmt, kärleksfullt och juligt hej till er Alla, vare sig Ni vet vem jag är eller inte.

Det har tagit tid för mig att göra det här eftersom att det är otroligt obekvämt för mig att be om hjälp överlag men ännu värre när man tar med just ekonomiskt stöd. Jag känner mig bara väldigt ovärdig, obetydlig och att andra förtjänar det mer än vad jag gör men min situation just nu är väldigt akut.

Jag kommer att göra mitt bästa i att så kort som möjligt förklara varför jag behöver Er hjälp.

PGA tidiga traumatiska händelser i min barndom utvecklade jag ett flertal psykiska diagnoser som bl.a DID (dissociativ identitetsstörning), ADHD, dyslexi, ätstörningar, OCD, borderline, depression och ett allvarligt självskadebeteende.

Detta förvärrades i skolan där jag blev mobbad både psykiskt och fysiskt varje dag under dom första 5 åren och sedan dom sista 2 åren i gymnasiet. Det gjorde att bilden jag hade av mig själv endast bestod av hat och hur fel allting var på mig. Det gick så långt att jag en dag bestämde mig för att bara ge upp vilket ledde till mitt första självmordsförsök. Jag var 9 år gammal.

Jag kom till den psykiatriska vården när jag var runt 12 år och redan från start befann jag mig i en obeskrivlig mardröm som snarare gjorde mig ännu sjukare. Jag har varit runt på så många ställen och bett om hjälp tills jag för flera år sedan gav upp min dröm om att kunna få må bra och bli bemött med respekt. Jag har gått igenom mängder av mediciner där flera av dom varit fel för mig och givit mig permanenta men i hela kroppen. Idag äter jag 53 tabletter per dygn och har ett flertal andra vid behov. Något som aldrig har blivit behandlat trots hur allvarligt det påverkar min kropp och flera av dom ska inte ens tas ihop med varandra. Jag har inte bara haft problem med psykiatrin utan med vårdcentraler och andra mottagningar.

Jag har under ett flertal gånger varit med om grova övergrepp från både läkare och vårdare vilket har gjort att min tro och mitt hopp på vården försvunnit en hel del. Dom har gett alias till varandra och jag har blivit kallad för lögnare när jag försökt anmäla. Då försvann den sista och minimala självkänslan i mig och jag lät dom sedan göra det dom ville med mig.

När jag var 19 började min 15 år långa resa med våldsamma förhållanden. Jag har varit med om obeskrivlig psykisk misshandel. Jag har blivit kallad alla hemska namn som det går att säga ihop med att jag är totalt värdelös, meningslös och ett slöseri på jorden. En enorm besvikelse hos alla och att jag såg hemsk, äcklig, vidrig och fulast ut i världen.

Tyvärr har inte den psykiska misshandeln varit den enda utan även fysiskt vilket har gjorts på en mängd olika sätt. Det har varit det vanliga mellan slag och sparkar men också genom att jag blivit tvingad att sova på golv eller utomhus på vintern, bli strypt tills jag blir medvetslös, bränd mm. Ofta har vapen varit inblandat och använts ifall jag vägrat göra det jag blivit tillsagd att göra. Det som har satt dom värsta spåren är väldigt grova sexuella övergrepp. Det gick såpass långt att det blev normalt för mig. En vardag var konstig om det inte hände. Jag trodde tom att det var ännu mera fel på mig om det inte skedde.

Det som ändrade mitt liv för alltid var dagen då jag valde att kämpa ifrån mot en av mina ex. Han tog tag i mig och kastade in mig i en i kanten på en vägg och jag både kände och hörde hur det sa knak vilket tog andan från mig. Han kom då fram och sparkade mig i ländryggen tre hårda gånger, drog mig till golvet i hallen och tvingade mig att ligga där i vad som kändes en evighet.

Han tog sedan ut ca 150 000 :- från mitt konto efter att jag fått ut en försäkring.

Jag vet inte hur många självmordsförsök jag gjorde under den här tiden och dom flesta som känner mig, tom med familj, vet inte om alla de gånger jag gått igenom det. Jag har inte heller berättat om att jag haft 6 missfall, alla inom dessa våldsamma förhållanden, vilket också har satt sina spår speciellt den första då den gick som längst. Dom flesta vet inte mycket alls om vad jag varit med om.

Jag lyckades tack och lov att ta mig ur alla dessa förhållanden men har hittills gjort tre stora ländryggsoperationer där jag behövt ta en bit från höften och satt i den i ryggen. Jag fick även ta emot en hel del blod och hade inte klarat mig utan så tack alla som donerar. Detta har varit så otroligt smärtsamt att ha gått igenom. Jag har nu permanenta funktionsnedsättningar och nerver som har dött och är skadade. Det gör att jag ibland har svårt att gå och har en enorm smärta men även problem med andra kroppsfunktioner midjan neråt.

För två år sedan blev jag dessutom påkörd vilket har gett mig en whiplashskada och ännu mera smärta i ryggen och nacken och har precis fått veta att jag har ett diskbrock i nacken också.

Det sorgliga i det hela är att jag under dessa våldsamma förhållanden först började att dricka kopiösa mängder alkohol varje dag under flera års tid. Inför min första operation var jag på ett beroendehem vilket tyvärr inte hjälpte så jag skrev ut mig och slutade själv. Efter att första operationen inte hjälpte så blev jag satt på så höga doser morfin vilket i sin tur gjorde att jag kom tillbaka in i beroendevården och helt nya kontakter skapades som gjorde att jag började med att ta andra droger. Det gick inte lång tid innan det var mitt nya liv.

Jag har tagit det mesta man kunnat få tag på så att jag dels fick smärtan under kontroll men också för att bedöva mitt huvud och trycka undan allt det som hänt mig. Det var min vardag under så lång tid och jag trodde aldrig att det fanns ett liv utanför det. Jag ville inte ens överleva utan jag hoppades bara på att jag skulle få vila och pusta ut i nästa liv.

För precis ett år sedan skrev jag in mig på en klinik jag aldrig varit på vilket har visat sig vara min räddning. Jag firar nu idag 1 ÅR i behandling vilket gjorde att jag ville vänta med att göra den här profilen då jag ville visa att jag klarat av att sluta med alla droger. Jag ville visa för Er att det livet är helt bakom mig och jag hoppas på att kunna börja leva mitt riktiga liv som blev taget ifrån mig från så många olika personer och personaler inom vården. Jag måste komma ur den destruktiva miljön jag befinner mig i och börja om på nytt.

Jag har varit sjukskriven i över 13 år nu och lever på en så otroligt liten sjukpenning som får mig att gå back varje månad. Mina föräldrar har hjälpt mig så mycket dom bara kan men är nu pensionärer och måste själva kunna klara sig vilket jag har enormt dåligt samvete över och mitt främsta mål är att komma tillbaka i livet och hjälpa dom så mycket jag bara kan vilket mitt mål med detta också är.

Allting sitter kvar en idag och jag inser hur sjuk min historia är. Läkare har rent ut sagt till mig att dom inte vill att jag blir frisk så dom håller mig sjuk då jag är deras lön. Därför är en hel del av mina journaler ändrade så att jag ser hopplös ut. Jag har också blivit tillsagd att jag borde ta livet av mig så att jag inte är en börda för dom runt omkring mig. Det var det enda sättet man skulle kunna respektera mig på. Hur kan detta vara möjligt.

Detta är endast bråkdel av det jag gått igenom.

Situationen jag befinner mig i idag är rätt så akut. Jag lever under hot från flera av mina ex och det är värst när det gäller två av dom. Jag köpte min lägenhet för 6 år sedan men pga situationen i världen så har i stort sätt all vinst jag kunnat få försvunnit nu. Den kommer absolut att komma tillbaka om några år men min hotbild är alldeles för akut nu så jag håller på att lägga ut min lägenhet så den kan säljas så att jag kan flytta till en hemlig adress.

Iom det har jag inga fonder till att köpa möbler för då jag i stort sätt inte har någonting just nu och den soffa och teven jag haft har nu dessutom också gått sönder. Jag kommer säkert också att bli tvungen att betala för båda lägenheterna tills jag har fått min såld. Jag orkar inte känna mig såhär rädd mer och min hälsa och mitt liv väger mer än vinsten på min lägenhet.

Jag skulle också vilja tacka de personer som varit vid min sida under framförallt det senaste året vilket tyvärr inte är så många men jag har varit i ett så dåligt skick att jag i stort sätt försvunnit från världen. Jag var så trasig och har mått så dåligt men vägrat dra ned andra. Jag har kapat bort i stort alla vänner och en del familj då jag inte velat visa mig för jag skäms så mycket och är så rädd för att vara en börda.

Jag hoppas att jag kommer kunna se alla dessa människor igen utan att vara något negativt i deras liv.

Men jag söker annat än bara ekonomisk hjälp.

Det kan vara vad som helst, tex om någon har tips, råd eller förslag på något som sjukhus, mottagning, träning, utredare, privatvård eller egentligen vad som helst. Vad jag än kan göra för att hjälpa mig själv men även dom få jag har omkring mig.

Jag vill ge oss ett julmirakel och visa min tacksamhet till dom vid min sida och tänka på annat än ångest över ekonomi mm.

Tack för att Ni tog Er tid i att läsa min berättelse. Ni kan hjälpa mig enormt mycket genom att sprida denna länk till så många som möjligt. Ni bidrar till någon som tappat allt hopp och som nästan gett upp livet börja tro igen. Att leva igen.

Jag önskar Er den vackraste julen och det bästa nyåret.

Emelie

My name is Emelie, 36 years old and I'm writing here in the hope of a Christmas miracle.

A warm, loving and Christmas hello to all of you, whether you know who I am or not.

It has taken time for me to do this because it is incredibly uncomfortable for me to ask for help in general but even worse when you include financial support. I just feel very unworthy, insignificant and that others deserve it more than I do but my situation right now is very acute.

I will do my best to explain as briefly as possible why I need your help.

Due to early traumatic events in my childhood, I developed several mental diagnoses such as DID (dissociative identity disorder), ADHD, dyslexia, eating disorders, OCD, borderline, depression and a serious self-harming behavior.

This was exacerbated in school where I was bullied both mentally and physically every day for the first 5 years and then the last 2 years in high school. It meant that the image I had of myself consisted only of hatred and how wrong everything was with me. It went so far that one day I decided to just give up, which led to my first suicide attempt. I was 9 years old.

I came to psychiatric care when I was around 12 years old and right from the start I was in an indescribable nightmare that made me even sicker. I've been around so many places and asked for help until several years ago I gave up my dream of being able to feel good and be treated with respect. I have gone through lots of medications where several of them have been wrong for me and given me permanent but in my whole body. Today I eat 53 tablets a day and have several others when needed. Something that has never been treated despite how seriously it affects my body and several of them should not even be taken together. I have not only had problems with psychiatry, but with health centers and other clinics.

I have on several occasions experienced serious abuse from both doctors and nurses, which has meant that my faith and my hope in the care has disappeared a lot. They have given aliases to each other and I have been called a liar when I tried to report. Then the last and minimal self-esteem in me disappeared and I then let them do what they wanted with me.

When I was 19, my 15-year journey of violent relationships began. I have been through indescribable psychological abuse. I've been called all the horrible names that you can say together with that I'm totally worthless, meaningless and a waste on earth. A huge disappointment for everyone and that I looked horrible, disgusting, disgusting and ugliest in the world.

Unfortunately, the psychological abuse has not been the only one, but also physical, which has been done in a variety of ways. It has been the usual thing between punches and kicks but also by being forced to sleep on the floor or outdoors in the winter, being strangled until I become unconscious, burned etc. Often weapons have been involved and used if I refused to do what I was told to do. What has left the worst traces is very serious sexual abuse. It went so far that it became normal for me. An everyday life was strange if it didn't happen. I even thought that it was even more wrong with me if it didn't happen.

What changed my life forever was the day I chose to fight back against one of my exes. He grabbed me and threw me into one at the edge of a wall and I both felt and heard how it said creak which took my breath away. He then came up and kicked me in the lower back three hard times, dragged me to the floor in the hallway and forced me to lie there for what felt like an eternity.

He then withdrew about 150 000 SEK from my account after I got an insurance.

I don't know how many suicide attempts I made during this time and most people who know me, even with family, don't know about all the times I've been through it. I have also not told you that I have had 6 miscarriages, all within these violent relationships, which has also left its mark, especially the first one when it went the longest. Most people don't know much at all about what I've been through.

Thankfully, I managed to get out of all these conditions but have so far had three major lumbar surgeries where I had to take a piece from the hip and put it in the back. I also received a lot of blood and would not have made it without it, so thank you to everyone who donates. This has been so incredibly painful to have gone through. I now have permanent disabilities and nerves that have died and are damaged. This means that I sometimes have difficulty walking and have enormous pain but also problems with other bodily functions waist down.

Two years ago I was also hit by a car which has given me a whiplash injury and even more pain in my back and neck and have just found out that I have a herniated disc in my neck as well.

The sad thing about it all is that under these violent conditions, I first started drinking copious amounts of alcohol every day for several years. Before my first operation, I was in an addiction home, which unfortunately didn't help, so I discharged myself and quit myself. After the first operation didn't help, I was put on such high doses of morphine, which in turn meant that I came back into addiction care and completely new contacts were made that made me start taking other drugs. It didn't take long before it was my new life.

I've taken most of what I could get my hands on so that I got the pain under control but also to numb my head and push away everything that happened to me. It was my everyday life for so long and I never thought there was a life outside of it. I didn't even want to survive, I just hoped that I would be able to rest and breathe out in the next life.

Exactly a year ago, I signed up for a clinic I've never been to, which has turned out to be my salvation. I am now celebrating 1 YEAR in treatment which made me want to wait to do this profile as I wanted to show that I had managed to quit all drugs. I wanted to show you that that life is completely behind me and I hope to be able to start living my real life that was taken away from me by so many different people and staff in healthcare. I have to get out of the destructive environment I'm in and start anew.

I've been on sick leave for over 13 years now and live on such an incredibly small sickness benefit that makes me go back every month. My parents have helped me as much as they can but are now retired and have to be able to manage on their own which I have a very bad conscience about and my main goal is to get back in life and help them as much as I can which my goal with this also is.

Everything is still there today and I realize how sick my story is. Doctors have told me straight out that they don't want me to get well so they keep me sick since I'm their salary. That's why a lot of my medical records have been changed so that I look hopeless. I've also been told that I should kill myself so that I'm not a burden to those around me. That was the only way I could be respected. How can this be possible.

This is only a fraction of what I have been through.

The situation I find myself in today is quite acute. I live under threats from several of my exes and it's worst when it comes to two of them. I bought my apartment 6 years ago but due to the situation in the world, pretty much all the profit I could get has disappeared now. It will definitely come back in a few years but my threat is far too acute now so I'm in the process of putting my apartment up for sale so it can be sold so I can move to a secret address.

I don't have any funds to buy furniture because I basically have nothing right now and the sofa and TV I had have now also broken. I will probably also have to pay for both apartments until I have mine sold. I can't bear to feel this scared anymore and my health and my life weigh more than the profit on my apartment.

I would also like to thank the people who have been by my side, especially during the past year, which unfortunately is not that many, but I have been in such a bad condition that I have pretty much disappeared from the world. I was so broken and have felt so bad but refused to pull others down. I've cut off pretty much all my friends and some family because I didn't want to show myself because I'm so ashamed and so afraid of being a burden.

I hope that I will be able to see all these people again without being something negative in their lives.

But I'm looking for more than just financial help.

It can be anything, for example if someone has tips, advice or suggestions on something like hospital, clinic, training, investigator, private care or really anything. Whatever I can do to help myself but also the few I have around me.

I want to give us a Christmas miracle and show my gratitude to those by my side and think about other things than anxiety about finances etc.

Thank you for taking the time to read my story. You can help me enormously by spreading this link to as many people as possible. You are contributing to someone who has lost all hope and who has almost given up on life, start believing again. To live again.

I wish you the most beautiful Christmas and the best New Year.

Emelie