Support Moses to heal from cancer

(Scrolla ner för svenska / For Swedish, scroll down) 

Dear friends, relatives, colleagues, acquaintances, and anyone who has come in contact with this page.

In December 2020 we found out that Moses, our 18-year-old son, was diagnosed with the spread of cancer in his liver and in one of the lungs. We immediately began chemotherapy treatment, but unfortunately, it has not given any positive results.

We have therefore come to a crossroads where we are looking for complementary treatment methods to the health care we are receiving in Sweden. In order to receive the best possible treatment, it entails travelling abroad. At this point in time, it has not been decided whether we will go to Hope4Cancer in Mexico or to Docrates in Finland. But despite not having made the decision yet, I have started this gofundme page since both these treatment facilities are very costly. We will certainly make updates here when a decision has been made. (Hope4Cancer is currently reviewing Moses’ medical records).

Background story:
In November 2019, Moses became more and more ill. He had severe back pains and could not stand, sit or lie down. We went to our general practitioner many times but were not taken seriously. After many visits they finally took more lab tests and could see that something was wrong. Moses was diagnosed with cancer. They removed the large tumor from his adrenal gland. The cancer causes the cortisol levels in the body to rise dramatically and it had taken a toll on his health, but with rehab and a great attitude Moses became better. Several x-rays were performed to find out if the cancer had spread and it was a long summer of worrying. In August 2020, we received the wonderful news that there was no spreading of the cancer. Sadly, that all changed in December 2020 when the x-rays showed that the cancer had spread in his liver and one lung.

We are deeply grateful for all the loving support from friends and family that are with us during this journey. Every little act of kindness and care means the world to us. This is of course a journey with the deepest despair at times, but it also is a journey filled with hope and endless happiness for the time we have together. Moses is excellent in finding and spreading laughter and joy! As a mom, I feel that have been given the greatest gift to be close to a person I so deeply love and who is guiding me to learn about life and love in a way I did not know was possible.

Please, if you have the means and you feel it in your heart to contribute to our mission to heal Moses from his cancer, we are so deeply grateful.

Even small contributions will be greatly appreciated. Thank you!

Malin and Moses

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kära vänner, bekanta, släktingar, kollegor och ni andra som på något sätt kommer i kontakt med den här sidan!

Det har tagit mig ganska lång tid att riktigt orka skriva det här inlägget men nu fick jag orken och det är hög tid att få det gjort!

I december fick vi beskedet att Moses, vår 18-åriga son, har fått en ny spridning av cancer i lever och i ena lungan.

Det påbörjades en cytostatikabehandling nästan direkt i samband med beskedet men den har tyvärr inte gett något resultat. I förra veckan slutade Moses att tåla den bromsmedicin som han tagit under det senaste året och läkarna var tvungna att helt ta bort den.  Detta gör att vi nu kommer att försöka hitta kompletterande behandlingar på kliniker i andra länder men dessa behandlingar måste man betala själv. 

I nuläget har vi kontakt med två kliniker. Vi kommer att skicka Moses journaler och röntgenbilder och hoppas att så snart som möjligt få svar från läkarna vad de tänkta klinikerna kan erbjuda. Moses pratade själv med Hope4Cancer helt nyligen och var nöjd med samtalet. Om någon är intresserad av att läsa om de kliniker som vi i nuläget har kontakt med så heter klinikerna Docrates och Hope4Cancer.

För er som kanske inte vet om hur detta började så ska jag lite kort berätta historien bakom den situation som vi står i nu.

För drygt ett år sedan i november blev Moses allt mer sjuk och han hade symtom med smärtor i ryggen och han kunde tills slut varken gå, stå eller sitta upp.  Vi sökte vårdcentralen flera gånger men vi blev inte tagna på allvar och det tog ett bra tag innan vi lyckades få komma in på sjukhuset i Umeå. Moses fick då komma till Barn 2 och man undersökte om det fanns ortopediska problem. Efter påtryckningar från mig gick man tills slut med på att även ta andra prover. Jag var i det här stadiet säker på att detta inte handlade enbart om ryggproblem. Det visade sig då att Moses hade en stor tumör på binjuren, storleken liknades först vid en avokado och senare sa en läkare att den faktiskt  var stor som en melon, jag kommer ihåg att jag gick omvägar i fruktdisken för att jag klarade inte se meloner på flera veckor utan att få ångest.  Vi fick ganska snart åka med ambulansflyg till Uppsala för operation och vi var kvar där i ca 10 dagar. Det var en stor operation där man delvis fick gå in via ena lungan för att komma åt allt som skulle opereras bort. Det var minst sagt en chock att möta Moses efter operationen då han hade extremt svåra smärtor och var i dåligt skick. Vi blev kvar på uppvaket i nästan två dygn då det uppstod komplikationer med andningen. Jag är oerhört tacksam för de personer som höll telefonkontakt med mig under de här två dygnen och på olika sätt supportade oss. Moses andning var så dålig att man övervägde en insats som kunde få ordning på andningen men man löpte risken att Moses kunde bli förlamad i benen. Jag bad att man skulle avvakta med den insatsen och en timme senare när andningen kollades så var den helt normal. Lite som ett mirakel faktiskt !

Det blev en lång rehabiliteringstid då tumören som producerat kortisol hade brutit ner muskler och skelett. Moses fick komma hem till lägenheten på Umedalen dagen innan julafton. Vi var då helt nyinflyttade och hade på några dygn lyckats få till handikappanpassningar och nån slags julstämning bland alla kartonger.

I juni 2020 fick vi efter en röntgen i Uppsala besked om spridning av cancer men att man inte var helt säker och därför ville göra en ny röntgen i augusti för att se om något hänt i området. Det blev en tuff väntan för oss under de sommarmånaderna men i augusti kom besked om att man inte hittat någon cancer. En enorm lättnad men fortsatt mycket att förhålla sig till med bromsmediciner som varit svåra för Moses att orka ta.  Men som ni redan läst kom nya besked nu i december 2020.

Som ni förstår har den här resan varit och är i perioder djup förtvivlan men jag skulle ändå säga att den absolut största delen av tiden är vi hoppfulla och glada för varje stund vi har. Jag hoppas att ni lite kan dela den känslan med oss! Moses själv är expert på att genom sin humor och närvaro, sprida glädje i varje tillfälle där det är möjligt! Jag känner att jag har fått och får den största gåvan man kan önska sig, i tid och närvaro med en människa som jag älskar och som lär mig om livet och kärleken i en dimension jag inte visste var möjligt!
Nu måste vi bara hitta vägen vidare mot läkning!
 
Så om det känns rätt för er att vara med och bidra, skicka ert bidrag här eller gå till mitt Facebook inlägg där information om ett annat bidragssätt.

Om någon känner sig bekväm med att be för att det högsta bästa ska ske för oss nu så är det varmt välkommet!

Vi är oändligt tacksamma för vänner och familj som funnits med oss genom den här resan tills nu!  Er omtanke och ert stöd genom matlådor, juicer. bars, flytthjälp, fina samtal ekonomisk support, kramar och närvaro i timmar på sjukhus och här hos oss har burit oss genom passager där det varit svårt att orka! Jag har inte ord för hur värdefullt det har varit och vi är er evigt tacksam! Verkligen varje lite gest av omtanke kan bära en människa igenom ännu en dag!

Ta hand om varandra och njut av varje stund ni har med dom som står er nära! Njut av livets mirakel!

Hälsningar Malin och Moses