Minnen. Mat & Matza
Donation protected
”Samuel Engelhardt är född i Sverige i en judisk flyktingfamilj. Han har stort intresse för östeuropeisk judisk mat och kultur, där språket är en bärande kraft. Hans uppväxt i ett efterkrigsjudiskt hem präglades av reminiscenser från en konfessionell förkrigstid. Elva år på flykt i olika läger hade, minst sagt, skapat luckor i föräldrarnas förhållande till den judiska traditionen. Ändå lovprisar han sin barndom. Den strävan som alltid fanns att, i det nya landet, återskapa de lyckliga stunderna och dela dessa, många gånger idealiserade minnen, med sina barn. Samuels egna minnesbilder, löper som en röd tråd genom hela berättelsen. Det finns ytterligare en dimension, nämligen den tvåspråkiga.
Jiddisch, ett av Sveriges fem minoritetsspråk, är ett traditionsbärande kulturspråk, som haft och fortfarande har, ett stort inflytande på den västerländska kulturen.”
- Gunnar Danielsson om Minnen, Mat & Matza
Hej!
Jag har skrivit en bok som heter Minnen, mat & matza.
Jag har skrivit den för jag vill dela några goda recept och berätta några anekdoter om i huvudsak min relation till matza, pesach, att vara jude och sånt där.
Boken är illustrerad med bilder både i berättelserna och i matrecepten.
Planen/drömmen för boken är att den så småningom skall komma ut på transkriberad jiddisch. Därför kommer alla intäkter att ackumuleras tills det är ekonomiskt möjligt.
Nåväl detta ligger i framtiden. Hade min far levt hade han sagt. ”Pappan är inte född men sonen springer redan på taket.” Han sa det förstås på jiddisch. - ”Der fater iz nisht geboyrn, ober der zun iz shoyn flisnik di dakh”
Vill bara säga att min transkriberade jiddisch och gramatik, är som jag minns mina föräldrar pratade och gör inga anspråk på att det är korrekt..
Tror du på det jag har skrivit och vill stödja projektet vill jag också kompensera dig, genom att erbjuda dig en version av Minnen, mat & matza. Det finns två upplagor. Den ena digital. Den andra en tryckt. Den digitala i PDF format erbjuds de som donerat 160 – 385 kronor. Tryckta upplaga, med naturligtvis personlig dedikation, från 385 kronor. Skriv i kommentarsfältet med relevant adress för respektive önskemål (kommer i steg två efter donationen).
Minnen, Mat & Matza är på ± 250 sidor.
Inbunden i hård pärm.
Storlek 21x21 cm c:a 2 cm tjock
ISBN 978-91-519-8202-1 (Boken är för närvarande på korrekturläsning, men registrerad)
Finns också i PDF - format
Om boken i korthet:
(fet text är utdrag från boken)
En del av boken handlar om matza och det finns ett fyrtiotal olika variationer på toppningen till matsan. Olika röror som naturligtvis också går att äta utan matza, eller om man vill, med vad man tycker om. Jag rekommenderar t.ex. Matzanados, d.v.s. en buffé av några toppningar.
"Matza, denna torkade och bakade mjölskiva som vi äter under Pesach, borde smaka som det låter och har man ingen relation till den gör den förmodligen det. Men för oss som vuxit upp med den är det så många minnen förknippade, att första bettet på en Matza under sederaftonen är en himmelsk upplevelse. Ett ”nano-ögonblick” där hela livets glädje och lyckostunder förenas i ett rus. Alla minnen kommer upp i stunden då man återigen sitter i kretsen av sina nära och kära och återigen får uppleva gemenskapen.
Dagen efter är matzan inte längre lika berusande och då jag tänker på att den bör ätas i åtta dagar inser jag att den måste varieras"
En annan del av boken handlar om att växa upp som jude utanför de stora judiska församlingarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Borås och Norrköping, om att följa den gyllene regeln för judar i diasporan. Vilket i korthet kan beskrivas med; blir du mottagen i landet du kommer till och kan vara den du är. Är det din plikt att passa in och vara lojal.
"Vi kom till Tranås och efter en turbulent och omtumlande tid, fick pappa jobb på en välrenommerad pälsfabrik och kunde hyra en anständig lägenhet. Tidigare hade vi bott i tre vindskontor och en gemensam plats för matlagning med andra som bodde på vinden.
Fabriken ägdes av ett syskonpar och leddes av den ena ägaren och hans svåger. Under alla de år pappa arbetade på fabriken kände han sig förföljd av svågern. Paradoxalt nog blev svågern sedermera den enda svenska vän pappa någonsin hade. På fabriken fanns det förutom ägaren en arbetare som pratade tyska och som pappa kunde kommunicera med. Pappa ville verkligen passa in. Inför sin första veckolön frågade han arbetskamraten hur man säger ”tack så mycket”. Kamraten svarade ”Jävlar helvete fy faán”.
Vid ett annat tillfälle några veckor efter att han börjat på fabriken blev alla anställda hembjudna till ägarfamiljen på kräftfiskepremier. De bodde vid en sjö och hade en stor strandtomt. Varje år samlades personalen där, fiskade och grillade, allt en kvarleva från, grundarens tid.
Ett av mina tidiga minnen är då jag vaknar av att mamma, som sällan höjde rösten eller tappade fattningen, med hög röst i falsett och uppenbarligen äcklad ropade: ”Och vad tycker du jag ska göra med dem? Vem har bett dig att ta hem spindlar?”
Pappas svar gjorde mig inte klokare. ”Här äter de spindlar”"
(anm. I boken finns inte några recept på kräftor eller andra skaldjur då dessa inte är kosher)
Det finns också lite resonemang kring den judiska pesachhögtiden. Varför den firas.
Vidare finns vissa centrala begrepp som Mitzva, Kosher etc. beskrivna.
"Jag erkänner att jag inte slaviskt följer kosher. Jag kan förstå att de omständigheter människor förr levde under tvingade fram regler för vad som gick att äta eller inte. Den hygieniska standard på vilken mat hanterades under gångna tider skiljde sig naturligtvis markant från den som åtminstone jag är van vid. I dag vet vi att i princip alla djur som inte idisslar kan vara mellanvärd för livsfarliga organismer, som är farliga för oss människor. Vi vet också att skaldjur som inte hanteras korrekt kan skapa bakteriekulturer som dödar oss. Detta är ju relativ ny kunskap som förmodligen inte är protokollfört från Talmuddiskussionerna. Hur ställer vi oss till den nya kunskapen? Om vi inte tillåts att inom ramarna för kosher förändra innehållet tycker jag att vi förvandlat en hävdvunnen tolkning till lag och lagar kan bara Gud instifta. I en tolkning kan heller ingen säga att den har sanningen då sanningen bara tillhör Gud. Den människa som gör anspråk på att äga sanningen har i mina ögon likställt sig med Gud, vilket bör vara ett brott mot första budet förutsatt att vi utgår från en gudomlig existens, vilket kosherregeln gör."
Judiska högtider och dess firande kan lite blasfemiskt beskrivas på följande sätt:
”Vi blev förföljda och förslavade och sedan kom Gud till vår hjälp”. – Handklappning – ”Kom så äter vi!”
"”Jag tycker det är roligt att fira Matzadagen”, sa mitt då fyraåriga barnbarn Ella och satte sig tillrätta vid sederbordet.
Det var dags för den årliga Engelhardtska sedermåltiden för att tillsammans minnas uttåget ur träldomens land Egypten. En afton när judar över hela världen sätter sig till bords för att berätta historien om hur det gick till när judarna med Guds hjälp befriades från slaveri och hur de efter samma Guds anvisningar och tecken, för all del också bestraffningar, vandrade genom öknen i fyrtio år för att finna det förlovade landet. (Den korta visionen, den något längre kommer vid senare tillfälle, någon annan gång.
I vår familj har vi alltid uppmärksammat Pesach. Under min uppväxt var den förmodligen densamma som för många andra judar i min generation. Mamma förberedde måltiden under en lång period. Redan hösten innan köpte hon körsbär och torkade fikon för att lägga i en lag av ren sprit och socker. Brygden skulle stå och dra i sex månader. Matzas måste beställas i god tid eftersom de skulle fraktas från Holland. Och sedan - veckorna före - drog det i gång på allvar: rödbetor till Chraijn och Borscht, braxen eller sutaren (senare med bättre ekonomi - lax) till Gefilte Fish, hönan till buljongen och köttet med sina sönderkokta grönsaker, de kokta äggen, saltvattnet, de hackade nötterna med vinet och äpplena till Sharoset, matzemeilen, saltet och äggen till Kneidlecharna och så vidare…"
Recepten till pesachmåltiden finns i den del av boken som heter Tips&sånt.
Där finns som namnet antyder olika recept som kan vara goda när som helst.
Hoppas ni vill bidra
Vänligen
Samuel Engelhardt
Jiddisch, ett av Sveriges fem minoritetsspråk, är ett traditionsbärande kulturspråk, som haft och fortfarande har, ett stort inflytande på den västerländska kulturen.”
- Gunnar Danielsson om Minnen, Mat & Matza
Hej!
Jag har skrivit en bok som heter Minnen, mat & matza.
Jag har skrivit den för jag vill dela några goda recept och berätta några anekdoter om i huvudsak min relation till matza, pesach, att vara jude och sånt där.
Boken är illustrerad med bilder både i berättelserna och i matrecepten.
Planen/drömmen för boken är att den så småningom skall komma ut på transkriberad jiddisch. Därför kommer alla intäkter att ackumuleras tills det är ekonomiskt möjligt.
Nåväl detta ligger i framtiden. Hade min far levt hade han sagt. ”Pappan är inte född men sonen springer redan på taket.” Han sa det förstås på jiddisch. - ”Der fater iz nisht geboyrn, ober der zun iz shoyn flisnik di dakh”
Vill bara säga att min transkriberade jiddisch och gramatik, är som jag minns mina föräldrar pratade och gör inga anspråk på att det är korrekt..
Tror du på det jag har skrivit och vill stödja projektet vill jag också kompensera dig, genom att erbjuda dig en version av Minnen, mat & matza. Det finns två upplagor. Den ena digital. Den andra en tryckt. Den digitala i PDF format erbjuds de som donerat 160 – 385 kronor. Tryckta upplaga, med naturligtvis personlig dedikation, från 385 kronor. Skriv i kommentarsfältet med relevant adress för respektive önskemål (kommer i steg två efter donationen).
Minnen, Mat & Matza är på ± 250 sidor.
Inbunden i hård pärm.
Storlek 21x21 cm c:a 2 cm tjock
ISBN 978-91-519-8202-1 (Boken är för närvarande på korrekturläsning, men registrerad)
Finns också i PDF - format
Om boken i korthet:
(fet text är utdrag från boken)
En del av boken handlar om matza och det finns ett fyrtiotal olika variationer på toppningen till matsan. Olika röror som naturligtvis också går att äta utan matza, eller om man vill, med vad man tycker om. Jag rekommenderar t.ex. Matzanados, d.v.s. en buffé av några toppningar.
"Matza, denna torkade och bakade mjölskiva som vi äter under Pesach, borde smaka som det låter och har man ingen relation till den gör den förmodligen det. Men för oss som vuxit upp med den är det så många minnen förknippade, att första bettet på en Matza under sederaftonen är en himmelsk upplevelse. Ett ”nano-ögonblick” där hela livets glädje och lyckostunder förenas i ett rus. Alla minnen kommer upp i stunden då man återigen sitter i kretsen av sina nära och kära och återigen får uppleva gemenskapen.
Dagen efter är matzan inte längre lika berusande och då jag tänker på att den bör ätas i åtta dagar inser jag att den måste varieras"
En annan del av boken handlar om att växa upp som jude utanför de stora judiska församlingarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Borås och Norrköping, om att följa den gyllene regeln för judar i diasporan. Vilket i korthet kan beskrivas med; blir du mottagen i landet du kommer till och kan vara den du är. Är det din plikt att passa in och vara lojal.
"Vi kom till Tranås och efter en turbulent och omtumlande tid, fick pappa jobb på en välrenommerad pälsfabrik och kunde hyra en anständig lägenhet. Tidigare hade vi bott i tre vindskontor och en gemensam plats för matlagning med andra som bodde på vinden.
Fabriken ägdes av ett syskonpar och leddes av den ena ägaren och hans svåger. Under alla de år pappa arbetade på fabriken kände han sig förföljd av svågern. Paradoxalt nog blev svågern sedermera den enda svenska vän pappa någonsin hade. På fabriken fanns det förutom ägaren en arbetare som pratade tyska och som pappa kunde kommunicera med. Pappa ville verkligen passa in. Inför sin första veckolön frågade han arbetskamraten hur man säger ”tack så mycket”. Kamraten svarade ”Jävlar helvete fy faán”.
Vid ett annat tillfälle några veckor efter att han börjat på fabriken blev alla anställda hembjudna till ägarfamiljen på kräftfiskepremier. De bodde vid en sjö och hade en stor strandtomt. Varje år samlades personalen där, fiskade och grillade, allt en kvarleva från, grundarens tid.
Ett av mina tidiga minnen är då jag vaknar av att mamma, som sällan höjde rösten eller tappade fattningen, med hög röst i falsett och uppenbarligen äcklad ropade: ”Och vad tycker du jag ska göra med dem? Vem har bett dig att ta hem spindlar?”
Pappas svar gjorde mig inte klokare. ”Här äter de spindlar”"
(anm. I boken finns inte några recept på kräftor eller andra skaldjur då dessa inte är kosher)
Det finns också lite resonemang kring den judiska pesachhögtiden. Varför den firas.
Vidare finns vissa centrala begrepp som Mitzva, Kosher etc. beskrivna.
"Jag erkänner att jag inte slaviskt följer kosher. Jag kan förstå att de omständigheter människor förr levde under tvingade fram regler för vad som gick att äta eller inte. Den hygieniska standard på vilken mat hanterades under gångna tider skiljde sig naturligtvis markant från den som åtminstone jag är van vid. I dag vet vi att i princip alla djur som inte idisslar kan vara mellanvärd för livsfarliga organismer, som är farliga för oss människor. Vi vet också att skaldjur som inte hanteras korrekt kan skapa bakteriekulturer som dödar oss. Detta är ju relativ ny kunskap som förmodligen inte är protokollfört från Talmuddiskussionerna. Hur ställer vi oss till den nya kunskapen? Om vi inte tillåts att inom ramarna för kosher förändra innehållet tycker jag att vi förvandlat en hävdvunnen tolkning till lag och lagar kan bara Gud instifta. I en tolkning kan heller ingen säga att den har sanningen då sanningen bara tillhör Gud. Den människa som gör anspråk på att äga sanningen har i mina ögon likställt sig med Gud, vilket bör vara ett brott mot första budet förutsatt att vi utgår från en gudomlig existens, vilket kosherregeln gör."
Judiska högtider och dess firande kan lite blasfemiskt beskrivas på följande sätt:
”Vi blev förföljda och förslavade och sedan kom Gud till vår hjälp”. – Handklappning – ”Kom så äter vi!”
"”Jag tycker det är roligt att fira Matzadagen”, sa mitt då fyraåriga barnbarn Ella och satte sig tillrätta vid sederbordet.
Det var dags för den årliga Engelhardtska sedermåltiden för att tillsammans minnas uttåget ur träldomens land Egypten. En afton när judar över hela världen sätter sig till bords för att berätta historien om hur det gick till när judarna med Guds hjälp befriades från slaveri och hur de efter samma Guds anvisningar och tecken, för all del också bestraffningar, vandrade genom öknen i fyrtio år för att finna det förlovade landet. (Den korta visionen, den något längre kommer vid senare tillfälle, någon annan gång.
I vår familj har vi alltid uppmärksammat Pesach. Under min uppväxt var den förmodligen densamma som för många andra judar i min generation. Mamma förberedde måltiden under en lång period. Redan hösten innan köpte hon körsbär och torkade fikon för att lägga i en lag av ren sprit och socker. Brygden skulle stå och dra i sex månader. Matzas måste beställas i god tid eftersom de skulle fraktas från Holland. Och sedan - veckorna före - drog det i gång på allvar: rödbetor till Chraijn och Borscht, braxen eller sutaren (senare med bättre ekonomi - lax) till Gefilte Fish, hönan till buljongen och köttet med sina sönderkokta grönsaker, de kokta äggen, saltvattnet, de hackade nötterna med vinet och äpplena till Sharoset, matzemeilen, saltet och äggen till Kneidlecharna och så vidare…"
Recepten till pesachmåltiden finns i den del av boken som heter Tips&sånt.
Där finns som namnet antyder olika recept som kan vara goda när som helst.
Hoppas ni vill bidra
Vänligen
Samuel Engelhardt
Co-organizers (2)
David Engelhardt
Organizer
Gothenburg
Samuel Engelhardt
Co-organizer