Hej alla.

Mongofluffet här.

Flera i min omgivning har pushat mig till att göra detta och jag skäms så att jag gråter medan jag skriver detta.

För fyra år sedan blev jag hemlös pga mitt ex, inte för att jag har misskött något. Jag lämnades med ingenting. Inte ens en säng. Jag fick efter några månader tag i en lägenhet som jag byggde upp med begagnade och främst gratis möbler. Jag skapade ett hem.

Jag har jobbat med allt möjligt och därefter lagt två år på studier.

Men hamnade i lågkonjunkturen och blev utan anställning.

Jag har ändå hela tiden betalat för mig och mina katter, även om jag har haft det dåligt ställt. De har alltid haft mat, sand, leksaker och försäkringar, även om jag ofta går många dagar i månaden helt utan mat. Jag har klarat av att leva på det sättet medan jag har sökt jobb.

Pga min CPTSD, mardrömmar, ångest, rädslor, minnesförlust, hjärtproblem, fel på sköldkörteln, fibromyalgi och en massa andra biverkningar som resultat på extrema trauman i mitt liv har nu AF lovat att hjälpa mig med att hitta praktikplats.

Men under tiden har min a-kassa sänkts såpass att jag är på gränsen till att förlora mitt hem.

Jag har inga lån, inget på Klarna, jag har enbart allt som krävs för att kunna leva. Och allt jag har är det billigaste man kan ha. Även min hyra, det går inte att bo billigare. Jag bor endast på 35 kvm så det är svårt att ha inneboende. Jag har inget att sälja, inget jag har är av värde på marknaden. De har endast värde för mig som person.

Nu har jag så svårt att överleva att jag är trött på att överleva. Jag orkar inte kämpa mer och jag vill bara sluta leva.

Jag har fått flera bomber efter bomber på mig som jag inte har en lösning på. Det här är en riktig livskris.

Jag har lagt ut annons på mina flickor trots att jag älskar dem som om de vore mina barn. Jag vill inte hinna bli hemlös innan jag har hittat ett bra hem till dem, för jag är livrädd över att det kommer att bli traumatiskt för dem. Jag vill inte förlora dem egentligen!

För min egen del känner jag att jag vägrar vara hemlös en gång till. Då slutar jag hellre att existera.

Men pga påtryckningar av fina människor så sväljer jag min stolthet nu och ber om hjälp. Jag fattar inte hur detta funkar så jag satte en gräns på 100.000. Det är alltså inget jag har räknat med, utan jag vet som sagt inte hur detta funkar.

Jag vill att ni förstår och respekterar två saker. Det första är att jag skäms så det inte finns ord att beskriva hur mycket. Jag vill inte att alla ska veta hur dåligt jag har det, för jag känner mig som en jäkla luffare. Jag känner att jag inte har något värde.

Det andra jag verkligen BER om är att ni inte skuldbelägger mig för min situation. Jag har tät kontakt med AF och jag gör mitt bästa. Var snälla och påstå inte att det är mitt eget fel. Ni har ingen aning om hur det ser ut i mitt sökande. Såna elaka påhopp kommer att slita sönder mig i bitar. Jag ber om empati tills jag får jobb igen.

Tills dess är detta min sista utväg. Kan ni hjälpa mig att kunna klara mig några månader och att kunna behålla Bazooka och Kamikaze. De älskar mig och jag älskar dem. Jag vill inte behöva leva utan dem!

Jag ber inte om några stora summor. Jag vill inte belasta någon.

Men snälla, hjälp mig ut ur den här fruktansvärda krisen. Ni är det enda jag har nu. ❤️

Bland bilderna finns det en bild på mig som jag skäms för att visa. Men det var min verklighet. Det är från det jag utsattes för när jag var hemlös för exakt 4 år sen. Jag vill inte hamna där igen.

Jag har noll koll på hur detta funkar, så om ni hellre vill ge en swish så dra ett DM till mig så att jag vet vilka som jag ger mitt nummer till. ❤️❤️