Help the medieval cat Findus survive

Jag heter Matilda och jag är vårdnadshavare till världens finaste katt, Findus. Men detta handlar inte om mig utan det handlar om Findus. Så låt mig presentera honom;

Findus är en åtta år gammal abessinier, jag har haft honom sedan jag var 17 och han var 12 veckor. Han har hängt med mig genom år som jag inte visste om jag skulle överleva, han har alltid funnits där. För lite mer än ett år sedan dog hans bror, jag var orolig att Findus skulle bli deprimerad och inte klara av att hans bror försvann eftersom de varit som ler och långhalm hela sitt liv. Men så var inte fallet, det senaste året har han blommat ut. Han älskar livet som ensamkatt, utan att jag vetat om det och utan att det gick att se har han tydligen varit förtryckt av sin bror hela sitt liv. Efter att Henry (Findus bror) dog förra sommaren fick han en helt ny personlighet, han blev lekfullare, modigare och fick bättre självförtroende.

Hans nyfunna självsäkerhet ledde till att han började sätta min hund på plats - något han aldrig gjort förut. Han började också gå i koppel som en hund, ett helt nytt koncept för honom (hans bror har alltid gått i koppel som en hund). Han har alltså fått en ny chans till ett liv där han får vara stjärnan. Utvecklingen jag sett i honom det senaste året gör mig både otroligt lycklig och väldigt ledsen, även om han fått chansen att skina nu så har han ändå levt 8 år av sitt liv i skuggan av sin bror.

Varje år sedan Findus var 1 år gammal har vi åkt till medeltidsveckan på Gotland. Findus älskar att vara där, i år var andra året vi åkte utan hans bror och hans utveckling blev så tydlig. I sorgen av att förlora hans bror fick jag samtidigt en helt ny katt. En katt som jag sett fram emot så många äventyr med. Men nu är Findus sjuk och vi behöver din hjälp.

Här kan du se mer om Findus på medeltidsveckan

Findus är försäkrad upp till 40 000 kronor och efter att ha spenderat 1 natt inlagd på intensiven är vi uppe i 45 000 kronor. Det som utförts är:

Kostnaderna för veterinärvård i Sverige har de senaste åren höjts till nivåer som ingen har råd att betala. Ägarna till företagen samlar sina pengar på hög medans djur dör. En natt på intensiven - endast för observation helt utan andra åtgärder - kostar 9 970 kronor, för att bara vara där. För jämförelse så bröt Findus bror benet när han var 1 år, då opererades han akut, låg inne i flera dagar och fick massa olika mediciner etc. Det kostade ca 35 000 kronor, detta var 2017.

Findus vill inte dö, och jag kommer inte låta honom dö. Han mår bra, det första veterinären sa till mig när de ringde med provsvaren igår var "Han vet verkligen inte om att han är sjuk". Han sitter tydligen i sin bur på intensiven och spanar på hundar som går förbi. Han är inte ett dugg stressad, lätt att hantera och han är inte påverkad av sitt tillstånd. Hade han inte varit helt oförändrad i allmäntillståndet hade jag inte skrivit detta. Om Findus börjar lida kommer han få somna in, men vi är inte där. Jag tror inte att jag med ord kan förklara hur mycket Findus betyder för mig. Jag kan dock säga att utan honom och hans bror hade jag nog inte varit här idag. Varje litet öre räknas, har du något över snälla snälla hjälp Findus.

Nu till vad som är fel på Findus. Måndagen den 26 augusti upptäckte jag små märken på Findus öronlappar, de såg ut som pytte små blåmärken. Dessa blev mörkare under dagen så jag bestämde mig för att kolla hans tandkött, det såg bra ut men insåg att han verkligen behövde borsta tänderna. Så jag borstade tänderna på honom. Hans tandkött blödde lite men jag tänkte inte på det mer än så. Igår var blåmärkena större, mörkare och fler. Och han blödde fortfarande i munnen. Varningsklockor började direkt att ringa, Henry dog i mjältcancer och hans enda symtom var när cancern gått så långt att han inte producerade nytt blod och hade extrem blodbrist. Att blod inte koagulerar och att en får blåmärken som inte går att förklara är ett tecken på att något i blodet inte stämmer. Efter att ha rådgjort med två olik veterinärer bestämde jag mig för att åka in akut, även fast hans allmäntillstånd var helt oförändrat, han åt och drack som vanligt, vanlig energi nivå och hade inga problem med att gå på lådan. Jag är så glad att jag tog det beslutet. Findus lades in på intensiven på Södra Djursjukhuset den 27 augusti.

Findus har (tack gode gud) inga tumörer på mjälten eller i buken men han har heller inte några blodplättar. Blodplättar är det i blodet som gör att blodet koagulerar. En katt ska ha minst 150 blodplättar i ett prov och han har 0. Vad innebär då detta? Det innebär att Findus när som helst kan få en spontanblödning som kan vara dödlig.

Tumörer har helt uteslutits och en har kommit fram till att en inflammation i tarmen satte igång hans immunförsvar som fick spel och började attackera hans blodplättar. Detta är en autoimmun sjukdom som de flesta har resten av livet men om en tar sig förbi fasen han är i nu ser prognosen god ut. Han har börjat på kortison för att dämpa hans immunförsvar. Förhoppningsvis så ska kortisonen hjälpa Findus immunförsvar att sluta attackera hans egna blodplättar.

Under natten mellan den 26e och 27e augusti började Findus blöda i tarmen, han kommer nu att behöva en blodtransfusion. Just nu väntar vi på en uppdatering. Enligt veterinären så behöver han tid för att kortisonet ska få tid att börja verka.

Om du har så mycket som en krona till övers så hjälper det. Så snälla snälla hjälp!