Bitte

Hej jag heter Bitte är 46år och har sedan flera år tillbaka kämpat mot vår allas värsta fiende cancer. Jag hade oturen att drabbas tidigt i livet, redan vid 28år hade jag fått bröstcancer.

Genomgick mastektomi (bröstrekonstruktionen) och cellgifter.

Var en himlans massa kontroller o läkarbesök och efter några år så kände jag att jag var klar med detta o ville gå vidare i livet.

Jag o min sambo sen då säkert redan 10år bestämde oss för att det var dags att försöka skaffa oss en liten familj. Detta var dock inte alls så enkelt som det kan verka.

Det visade sig att min kropp inte alls tyckte det var en bra idé utan gjorde allt i sin makt för att förhindra detta under flera års tid.

Vi fick hjälp utav KS Huddinges IVF avdelning som var helt fantastiska, och efter 9st dokumenterade missfall och bara två ägg kvar så beslutades att vi skulle göra en tvilling insättning.

Som tidigare så i vecka 9-10 vaknar jag upp med hela sängen full av blod o säger till sambon att det blev ingen bebis denna gång heller, men jag e trött så vi åker in imorgon o kollar så allt e ute o inga rester e kvar.

Mycket riktigt så åkte vi till gynakuten där de kunde konstatera att det bara var det ena ägget som hade släppt och att allt såg bra ut för de andra som låg där det skulle.

Den 14/6-2014 kom tillslut den efterlängtade lilla prinsen Gustaf.

Såklart så andades han inte direkt utan de fick dra på med akutteam och hela karusellen för att få igång honom men sen var allt bra.

Nu kan man tänka att detta varit lite intensivt, o japp det var det.

I oktober 2014 så känner jag att nått e annorlunda i kroppen, pratar med en väninna som säger att det låter som du e gravid ju. SHIT SHIT SHIT. Vi är mitt i en lägenhetsrenovering med en bebis på 4månader hur ska detta gå.

Gör ett graviditetstest och visst e det positivt, den 17/7-2015 kom lillprins Albin till världen.

Så men nu är väl allt på banan, två ungar vi har flyttat ut på landet och allt bara flyter…. Tills julen 2016 när jag börjar få ont i ryggen. Söker mig till vårdcentralen som hänvisar till akupunktur, sjukgymnastik, tens, kiropraktor mm ingen hittar vad det är som gör sååå ont.

Tillslut får en bekants chef reda på detta o skickar in en remiss på röntgen utav revbenen och då visar det sig att den förbannade cancern kommit tillbaka och ätit av ett utav mina revben.

Detta uppmärksammades i April 2017 och då drar karusellen igång igen, alla läkarbesök på Radiumhemmet, röntgen undersökningar, biopsier, mediciner ja allt e igång igen men nu med två småkillar som behöver sin mamma länge till.

Nu kan man ju tycka att det här är ju en del att processa och det var det.

Hur ska vi klara detta, hur länge har jag kvar och vad ska jag säga till folk. Alla frågor utan svar, för ingen vet ju hur lång tid vi har här på jorden egentligen.

Mycket bakgrundsinformation, men nu till anledningen utav denna insamling.

Cancern som jag har började som bröstcancer, spred sig sen till skelettet, lungorna, lymfkörtlarna och nu 2024 har även levern fått sig sin beskärda del.

Detta gör att jag har svårt att i perioder äta och dricka saker över lag. Får ju dessutom inte dricka alkohol längre vilket är rätt trist (minst sagt)

Det som däremot fungerar är det mesta som är kallt riktigt kallt.

Å med tanke på de extremt tilltagna bidraget man får som sjukskriven så är en Slushi inte något som kommer att kunna budgeteras för närmaste tiden.

Så den som vill o kan är mer än välkommen att bidra med valfritt belopp.

Jag lovar att lägga ut första slushen på sociala medier så ni inte tror att jag ska köpa något annat för pengarna.