Help me and my children avoid homelessness please
Donation protected
För svenskt text, snälla scrolla ner. Tack så mycket!
My children and I moved down to Skåne (South of Sweden) at the end of July 2020 to get a fresh start in life after a turbulent time when we were part of the big fire in Skövde, Sweden at the beginning of the year 2019. My daughter found a good high school in Malmö that she entered and we found a wonderful house to rent and decided to move. It felt good when we were visiting the house, it was better than we had hoped for and we were looking forward to the move. The landlord knew about our situation, what we had been through and was very understanding and supportive. It all felt amazing!
Once in place, the first disappointment came when the house was not cleaned and we were also forced to remove carpets, paintings and a lot of furniture by ourselves. Some furniture, as agreed upon, would be included, which suited us well as we lost a lot in the fire, but instead there was a fully furnitured house left for us to deal with and we toiled for weeks to clean and get rid of the owner's mother's things, all while the owners came with excuses and explanations as to why they had not done so themselves.
We and others who came to visit could feel a strange smell in the house, something we first interpreted as the smell of smoke, but when we raised this with the owners we were completely declared idiots, they could not feel anything...
My son Patric, 7 years old, showed symptoms of ill health first. We had only lived in the house for two weeks when he started sneezing constantly, so heavy that he was bleeding nosebleeds and after that his stomach started to ache. We took him to the doctor as we suspected allergy to horses, there are many horses in the area, and that he may have developed a gluten or lactose allergy, but no test results indicated anything like that. Then my 16-year-old daughter also became ill, and I began to feel sick. We had two students living here who also became ill and above all we could now all smell the mold in the house, in our clothes, our hair - everything, whereas the situation and our health worsened.
Thee environmental administration at the commune was involved after a very unpleasant and threatening meeting with the landlords, where it was revealed that Anticimex (a decontamination company) would come to do a Security Inspection. It also emerged during that meeting that they had problems previously with black mold but remedied this by removing shelves that were infested in the basement and a carpet in the stairs up to the second floor - what they considered to be organic material. That they left other furniture and carpets in the whole house, they did not consider themselves to be a problem or that there was a smell of mold in significantly more rooms than the basement.
Now I understood why we are so sick and have done nothing but fight for my family since then. We looked for other accommodation, canceled the lease and just wanted to get out of here so we could recover and get on with our lives.
We arranged new student housing for our resident students when they too became ill, and made sure that they came to a healthy environment. My employment ended last September (worked with a woman with a brain tumor). Because of that did I not get the new accommodation that was planned. It is not easy to get housing if there is no permanent employment. Have since then been looking for a new home, been constantly going to our MD at the health center, for my own part and for my children's, and we are still under health investigation.
We have been appealing to the social aid with the commune since the beginning of October, to get help to get out of here as quickly as possible without any positive result. My children have a hard time to go to school because of all the health problems they have with our home, fortunately my daughter now has distance studies because of Covid and she does the best she can.
The social services have received several complaints from school, health centers, private individuals and the children's clinic on the situation, so that we can get help, but because they consider me to be a good mother and I fall outside the framework of what they need to be able to "take my children and place them in a family home" ( their words!) I/we get no help. We do not receive financial assistance either because I had a very good salary until the last of September and they look 3 months back in time when investigating a case, which means that my finances then were very different compared to today. They put all the responsibility on me to find a new home, which I have succeeded with twice now even though my situation looks like it does, but since they do not give me financial assistance, I have not succeeded fully because I can not pay any rent or other expenses for that matter.
I appeal and ask for help every day, trying to resolve our situation while I am very ill due to the house, taking care of my two children who are very ill, while the landlords do not take any responsibility. I do not have the right to make a proper mold investigation of the house because I am only a tenant, and the Environmental Administration has not currently decided whether they should proceed with it or not. They have stated that the ventilation is non-existent, that there is an odor and moisture, but are putting pressure on the landlord regarding the ventilation, something he now has 4 months to investigate. We do not have 4 months...
I received some advice from a lawyer who stated that this was not an unusual situation. To pursue it legally would take a long time and cost a lot of money, that I don't have, so he told me that what I can do at the moment, is to find a new home and just leave everything we own behind. We can not bring anything that has not been cleaned first, as the risk of us spreading the mold further is great. Everything stinks, our clothes, beds, furniture - everything! The Health center is currently appealing for help from the Social Authorities to help us, the school is appealing, I am appealing, but the regulations, norms and the framework they work from prevent us from getting help, even though they know that from the 1st January 2021 we will be officially homeless. In this short time we have lived here (we moved 5h away to get a new start in life) we have not had time to get a social network that can help us, and with current Covid restrictions we can not expect that the acquaintances we have can help us and we unfortunately do not have a large family to rely on.
So now I appeal to you for help! We understand that we must leave everything, we have already gone through and processed it once before after the fire, and know that we can do it again. Unfortunately, we have no finances or insurance company to help out this time, as the insurance company places the responsibility on the landlords. We leave our home with the clothes we have on our bodies (which stink of mold), but I do not know where to go. Worst case scenario, we have to live in the car. At the time of writing, I have less than SEK 100 (10$ ) in my account, I have just refueled the car so we can go to the doctor and we are allowed to pick up a bag with dry goods next week at the church, to take us through Christmas...
I therefore appeal for financial help to get from the house to a home with fresh air and water, a home the children can feel safe in and recover both physically and mentally from this trauma. An opportunity for me to get healthy and strong (I have lost about 10 kg/22 lb, mainly a lot of muscle mass) so I can return to working life, take care of my children and continue living. I have worked within healthcare for 30 years and know that there is plenty of work for me, but I must get well first and recover from all this that has happened to us.
The worst thing is the lack of empathy we encounter from people. We had found a dream home we would live in for several years, not just for a few months. We moved 5 hours away because we felt we could create something new for ourselves, where we could grow as people and live a good life. Now we are forced out of the house because it is dangerous for us to stay in it, something we do with great sadness in our hearts, and there is very little understanding for that.
I do not know if this will help us, but in any case I want you to get an understanding of how easy it is to end up outside the social safety net we have in Sweden. There is nothing for the common man, if so we would not have old people looking for plastic in the garbage in the streets (we get money for soda bottles and cans here in Sweden) to increase their pension, we would not have homeless families with children on the streets, or even homeless people at all!! I have done everything in my power to avoid homelessness, have sought help from the commune since the beginning of October, just to be tossed around between different instances, all that while time is running out and our health is getting worse and worse. And now I just have to accept that there is no help.... Christmas is approaching and I have anxiety every day, I no longer know what to do.
I was adviced to come here, and I do it even though I think it's hard, shameful in a way, but then there is really nothing I have to be ashamed of. I have done everything people asked me to do, followed every single tip and advice from the commune, but unfortunately it has not made our situation better. I therefore appeal to you to help me/us financially, to get back on my feet, help me take care of my children, if only a penny - then do it please! Many streams lead to a river is a saying we have here, meaning that a small thing multiplied will grow bigger. So that small action can make a huge difference, and it is also letting me know that someone actually care. That little "care" is extremely important to me right now. It makes me feel less alone, and the knowledge that someone cares can change an entire day!
Thank you!
Marie
Jag och mina barn flyttade ner till Skåne i slutet på Juli 2020 för att få en nystart i livet efter en turbulent tid då vi var med i den stora branden i Skövde i början av året 2019. Min dotter hittade en bra gymnasieskola i Malmö som hon kom in på och vi hittade ett underbart hus att hyra och beslöt oss för att flytta. Det kändes bra när vi var på visning, det var bättre än vad vi hoppats på och vi såg fram emot flytten. Hyresvärden visste om vår situation, vad vi varit med om och var mycket förstående och stöttande.
Väl på plats kom första besvikelsen då huset inte städats och vi tvingades dessutom att plocka bort mattor, tavlor och möbler. Viss möblering skulle ingå, vilket passade oss bra då vi förlorat mycket i branden, men här var det fullt möblemang kvar och vi slet i veckor för att göra rent och få undan efter ägarens mor, allt medan ägarna kom med ursäkter och bortförklaringar till varför de inte gjort det.
Vi och andra som kom på besök kunde känna konstig lukt i huset, något som vi först tolkade som röklukt, men när vi tog upp detta med ägarna blev vi fullständigt idiotförklarade, de kunde minsann inget känna...
Min son Patric, 7 år visade symtom på ohälsa först. Vi hade bara bott i huset i två veckor när han började nysa konstant , så kraftig att han blödde näsblod och efter det började magen krångla. Vi tog honom till doktorn då vi misstänkte allergi mot häst då det finns mycket häst i området, och att han kanske utvecklat gluten eller laktos allergi, men inga provsvar tydde på något sådant. Sen blev min dotter 16 år också sjuk, och jag började känna mig sjuk. Vi hade två studenter inneboende som också blev sjuka och framförallt kunde vi nu alla känna lukt av mögel i huset, i våra kläder alltmedan situationen och vår hälsa förvärrades.
Miljöförvaltningen kopplades in efter ett mycket obehagligt och hotfullt möte med hyresvärdarna då det kom fram att Anticimex skulle komma för att göra en Trygghetsbesiktning. Det framkom också under det mötet att de haft problem med svartmögel men sanerat detta genom att ta bort hyllor som var angripna i källaren samt en heltäckningsmatta i trappan upp till andra våningen - det de ansåg vara organiskt material. Att de lämnat kvar andra möbler och mattor i hela huset ansåg de inte själva vara något problem eller att det luktade mögel i betydligt fler rum än källaren.
Då förstod jag varför vi är så sjuka och har inte gjort annat än att kämpat för min familj sedan dess. Vi sökte annat boende, sa upp huset och ville bara komma härifrån så vi kunde tillfriskna och fortsätta med vårt liv.
Vi ordnade nytt studentboende till våra inneboende studenter då de var sjuka, och såg till att de kom till en bättre miljö. Min anställning tog slut den sista September (arbetade med en kvinna med hjärntumör) och fick då inte det nya boendet som var tänkt. Det är inte lätt att få bostad om ingen fast anställning finns. Har sedan dess letat ny bostad, sprungit på vårdcentral för min egen del och för mina barns del, och vi är fortfarande under utredningar.
Vi har vädjat sedan i början av Oktober till kommunen att få hjälp med att komma härifrån så fort som möjligt utan resultat. Mina barn har svårt att gå i skolan på grund av alla de hälsoproblem vi har med problemen i vårt hem, som tur är har nu min dotter studier på distans och gör så gott hon kan hemifrån.
Socialen har fått in flertalet orosanmälningar från skola, vårdcentral, privatpersoner och barnmottagningen för att vi ska kunna få hjälp, men då jag är en bra mamma och vi faller utanför ramarna för att de ska kunna "ta mina barn och placera i ett familjehem" (deras ord!) så får vi ingen hjälp. Ekonomiskt bistånd får vi inte heller eftersom jag fram t o m den sista September hade en bra lön och de ser 3 månader tillbaka i tiden, vilket gör att min ekonomi då var väldigt annorlunda jämfört med i dag. De lägger allt ansvar på mig i att hitta en ny bostad, vilket jag lyckats med två gånger nu fast min situation ser ut som den gör, men då de inte ger mig ekonomiskt bistånd har jag inte lyckats fullt ut eftersom jag inte kan betala någon hyra eller andra utgifter heller för den delen.
Jag vädjar och ber om hjälp varje dag, försöker lösa vår situation samtidigt som jag på grund av huset är väldigt sjuk, tar hand om mina två barn som är väldigt sjuka, alltmedan hyresvärdarna inte tar något ansvar. Jag har inte rätt att göra en ordentlig mögelutredning av huset eftersom jag endast är hyresgäst, och Miljöförvaltningen har i nuläget inte fattat beslut om de ska gå vidare med det eller inte. De har konstaterat att ventilationen är obefintlig, att lukt finns och fukt, men sätter press på hyresvärden angående ventilationen, något som han nu har 4 månader på sig att utreda. Vi har inte 4 månader...
Jag fick rådgivning från en Advokat som konstaterade att det var ingen ovanlig situation, att driva det rättsligt skulle ta lång tid och kosta mycket pengar, så han talade om för mig att det jag kan göra i nuläget är att hitta en ny bostad och bara lämna allt vi äger. Vi kan nämligen inte ta med någonting som inte sanerats först, då risken att vi sprider möglet vidare är stor. Dessutom så stinker allting, våra kläder, sängar, möbler - allt!
Sjukvården vädjar i nuläget om hjälp från de Sociala myndigheterna att hjälpa oss, skolan vädjar, jag vädjar, men regelverket, normer och de ramar de arbetar utifrån hindrar oss från att få hjälp, trots att de vet att vi från och med den 1:a Januari 2021 blir officiellt hemlösa. Vi har inte på denna korta tid vi bott här hunnit skaffa oss ett socialt nätverk som kan hjälpa oss, och med rådande restriktioner kan vi inte heller förvänta oss att de bekanta vi har kan hjälpa oss och vi har tyvärr inte så stor familj kvar att förlita oss på.
Så nu vädjar jag till er om hjälp! Vi är införstådda med att vi får lämna allt, vi har redan gått igenom och bearbetat det en gång tidigare efter branden, och vet att vi klarar det igen. Dessvärre har vi ingen ekonomi eller försäkringsbolag som hjälper till i det akuta skeendet denna gången, då försäkringsbolaget lägger ansvaret på hyresvärdarna. Vi lämnar vårt hem med kläderna vi har på kroppen (som stinker mögel), men vart vi ska ta vägen vet jag inte, i värsta fall får vi bo i bilen. Jag har i skrivande stund mindre än 100kr på mitt konto, bilen har jag precis tankat så vi kan åka på läkarbesök, en matkasse med torr varor får vi hämta nästa vecka hos kyrkan inför julen.
Jag vädjar därför om ekonomisk hjälp till att komma från huset till ett boende med frisk luft och vatten, ett hem barnen känner sig trygga i och kan återhämta sig både fysiskt och psykiskt från detta trauma. En möjlighet för mig att få bli frisk och stark ( jag har gått ner ca 10 kg och har tappat massor av muskelmassa) så jag kan återvända till arbetslivet, ta hand om mina barn och fortsätta leva. Jag har arbetat 30 år i vården och vet att arbete finns för mig, men jag måste få bli frisk först och återhämta mig från allt detta som skett oss.
Det värsta är den oförståelse vi möter från människor. Vi hade hittat en drömbostad vi skulle bo i i flera år, inte bara i några månader. Vi flyttade 5 timmar bort för att vi kände att vi kunde skapa något nytt för oss, där vi kunde växa som människor och leva ett bra liv. Nu tvingas vi härifrån p g a att det är farligt för oss att bo kvar, något vi gör med stor sorg i hjärtat, och det finns det väldigt lite förståelse för.
Jag vet inte om detta kommer att hjälpa oss, men jag vill i alla fall att ni ska få med er en förståelse för hur lätt det är att hamna utanför det social skyddsnät vi har i Sverige. Det finns inget för gemene man, då skulle vi inte ha pensionärer leta pant på gatorna för att dryga ut pensionen, vi skulle inte ha hemlösa barnfamiljer på gatorna, eller ens hemlösa överhuvudtaget. Jag har gjort allt i min makt för att undvika hemlöshet, har sökt hjälp hos kommunen sedan i början av Oktober, bara för att bollas mellan olika instanser allt medan tiden rinner ut och vår hälsa blir sämre och sämre. Och nu måste jag bara acceptera att det inte finns någon hjälp att få.... Julen närmar sig och jag går med ångest varje dag, jag vet inte längre vad jag ska göra. Fick tips om att skriva här, och jag gör det fast jag tycker det är jobbigt, skamligt på något vis, och då finns det egentligen ingenting jag har att skämmas för. Jag har gjort allt folk bett mig göra, följt varenda tips och råd, men det har tyvärr inte gjort vår situation bättre.
Nu vädjar jag därför till er att hjälpa ekonomiskt att mig komma på fötter, hjälpa mig ta hand om mina barn, om så bara en krona - gör då det. Många bäckar små som det heter, och omtanken är oerhört betydande för mig just nu. Det gör att jag känner mig mindre ensam, och vetskapen att någon bryr sig kan förändra en hel dag!
Tack på förhand,
Marie
My children and I moved down to Skåne (South of Sweden) at the end of July 2020 to get a fresh start in life after a turbulent time when we were part of the big fire in Skövde, Sweden at the beginning of the year 2019. My daughter found a good high school in Malmö that she entered and we found a wonderful house to rent and decided to move. It felt good when we were visiting the house, it was better than we had hoped for and we were looking forward to the move. The landlord knew about our situation, what we had been through and was very understanding and supportive. It all felt amazing!
Once in place, the first disappointment came when the house was not cleaned and we were also forced to remove carpets, paintings and a lot of furniture by ourselves. Some furniture, as agreed upon, would be included, which suited us well as we lost a lot in the fire, but instead there was a fully furnitured house left for us to deal with and we toiled for weeks to clean and get rid of the owner's mother's things, all while the owners came with excuses and explanations as to why they had not done so themselves.
We and others who came to visit could feel a strange smell in the house, something we first interpreted as the smell of smoke, but when we raised this with the owners we were completely declared idiots, they could not feel anything...
My son Patric, 7 years old, showed symptoms of ill health first. We had only lived in the house for two weeks when he started sneezing constantly, so heavy that he was bleeding nosebleeds and after that his stomach started to ache. We took him to the doctor as we suspected allergy to horses, there are many horses in the area, and that he may have developed a gluten or lactose allergy, but no test results indicated anything like that. Then my 16-year-old daughter also became ill, and I began to feel sick. We had two students living here who also became ill and above all we could now all smell the mold in the house, in our clothes, our hair - everything, whereas the situation and our health worsened.
Thee environmental administration at the commune was involved after a very unpleasant and threatening meeting with the landlords, where it was revealed that Anticimex (a decontamination company) would come to do a Security Inspection. It also emerged during that meeting that they had problems previously with black mold but remedied this by removing shelves that were infested in the basement and a carpet in the stairs up to the second floor - what they considered to be organic material. That they left other furniture and carpets in the whole house, they did not consider themselves to be a problem or that there was a smell of mold in significantly more rooms than the basement.
Now I understood why we are so sick and have done nothing but fight for my family since then. We looked for other accommodation, canceled the lease and just wanted to get out of here so we could recover and get on with our lives.
We arranged new student housing for our resident students when they too became ill, and made sure that they came to a healthy environment. My employment ended last September (worked with a woman with a brain tumor). Because of that did I not get the new accommodation that was planned. It is not easy to get housing if there is no permanent employment. Have since then been looking for a new home, been constantly going to our MD at the health center, for my own part and for my children's, and we are still under health investigation.
We have been appealing to the social aid with the commune since the beginning of October, to get help to get out of here as quickly as possible without any positive result. My children have a hard time to go to school because of all the health problems they have with our home, fortunately my daughter now has distance studies because of Covid and she does the best she can.
The social services have received several complaints from school, health centers, private individuals and the children's clinic on the situation, so that we can get help, but because they consider me to be a good mother and I fall outside the framework of what they need to be able to "take my children and place them in a family home" ( their words!) I/we get no help. We do not receive financial assistance either because I had a very good salary until the last of September and they look 3 months back in time when investigating a case, which means that my finances then were very different compared to today. They put all the responsibility on me to find a new home, which I have succeeded with twice now even though my situation looks like it does, but since they do not give me financial assistance, I have not succeeded fully because I can not pay any rent or other expenses for that matter.
I appeal and ask for help every day, trying to resolve our situation while I am very ill due to the house, taking care of my two children who are very ill, while the landlords do not take any responsibility. I do not have the right to make a proper mold investigation of the house because I am only a tenant, and the Environmental Administration has not currently decided whether they should proceed with it or not. They have stated that the ventilation is non-existent, that there is an odor and moisture, but are putting pressure on the landlord regarding the ventilation, something he now has 4 months to investigate. We do not have 4 months...
I received some advice from a lawyer who stated that this was not an unusual situation. To pursue it legally would take a long time and cost a lot of money, that I don't have, so he told me that what I can do at the moment, is to find a new home and just leave everything we own behind. We can not bring anything that has not been cleaned first, as the risk of us spreading the mold further is great. Everything stinks, our clothes, beds, furniture - everything! The Health center is currently appealing for help from the Social Authorities to help us, the school is appealing, I am appealing, but the regulations, norms and the framework they work from prevent us from getting help, even though they know that from the 1st January 2021 we will be officially homeless. In this short time we have lived here (we moved 5h away to get a new start in life) we have not had time to get a social network that can help us, and with current Covid restrictions we can not expect that the acquaintances we have can help us and we unfortunately do not have a large family to rely on.
So now I appeal to you for help! We understand that we must leave everything, we have already gone through and processed it once before after the fire, and know that we can do it again. Unfortunately, we have no finances or insurance company to help out this time, as the insurance company places the responsibility on the landlords. We leave our home with the clothes we have on our bodies (which stink of mold), but I do not know where to go. Worst case scenario, we have to live in the car. At the time of writing, I have less than SEK 100 (10$ ) in my account, I have just refueled the car so we can go to the doctor and we are allowed to pick up a bag with dry goods next week at the church, to take us through Christmas...
I therefore appeal for financial help to get from the house to a home with fresh air and water, a home the children can feel safe in and recover both physically and mentally from this trauma. An opportunity for me to get healthy and strong (I have lost about 10 kg/22 lb, mainly a lot of muscle mass) so I can return to working life, take care of my children and continue living. I have worked within healthcare for 30 years and know that there is plenty of work for me, but I must get well first and recover from all this that has happened to us.
The worst thing is the lack of empathy we encounter from people. We had found a dream home we would live in for several years, not just for a few months. We moved 5 hours away because we felt we could create something new for ourselves, where we could grow as people and live a good life. Now we are forced out of the house because it is dangerous for us to stay in it, something we do with great sadness in our hearts, and there is very little understanding for that.
I do not know if this will help us, but in any case I want you to get an understanding of how easy it is to end up outside the social safety net we have in Sweden. There is nothing for the common man, if so we would not have old people looking for plastic in the garbage in the streets (we get money for soda bottles and cans here in Sweden) to increase their pension, we would not have homeless families with children on the streets, or even homeless people at all!! I have done everything in my power to avoid homelessness, have sought help from the commune since the beginning of October, just to be tossed around between different instances, all that while time is running out and our health is getting worse and worse. And now I just have to accept that there is no help.... Christmas is approaching and I have anxiety every day, I no longer know what to do.
I was adviced to come here, and I do it even though I think it's hard, shameful in a way, but then there is really nothing I have to be ashamed of. I have done everything people asked me to do, followed every single tip and advice from the commune, but unfortunately it has not made our situation better. I therefore appeal to you to help me/us financially, to get back on my feet, help me take care of my children, if only a penny - then do it please! Many streams lead to a river is a saying we have here, meaning that a small thing multiplied will grow bigger. So that small action can make a huge difference, and it is also letting me know that someone actually care. That little "care" is extremely important to me right now. It makes me feel less alone, and the knowledge that someone cares can change an entire day!
Thank you!
Marie
Jag och mina barn flyttade ner till Skåne i slutet på Juli 2020 för att få en nystart i livet efter en turbulent tid då vi var med i den stora branden i Skövde i början av året 2019. Min dotter hittade en bra gymnasieskola i Malmö som hon kom in på och vi hittade ett underbart hus att hyra och beslöt oss för att flytta. Det kändes bra när vi var på visning, det var bättre än vad vi hoppats på och vi såg fram emot flytten. Hyresvärden visste om vår situation, vad vi varit med om och var mycket förstående och stöttande.
Väl på plats kom första besvikelsen då huset inte städats och vi tvingades dessutom att plocka bort mattor, tavlor och möbler. Viss möblering skulle ingå, vilket passade oss bra då vi förlorat mycket i branden, men här var det fullt möblemang kvar och vi slet i veckor för att göra rent och få undan efter ägarens mor, allt medan ägarna kom med ursäkter och bortförklaringar till varför de inte gjort det.
Vi och andra som kom på besök kunde känna konstig lukt i huset, något som vi först tolkade som röklukt, men när vi tog upp detta med ägarna blev vi fullständigt idiotförklarade, de kunde minsann inget känna...
Min son Patric, 7 år visade symtom på ohälsa först. Vi hade bara bott i huset i två veckor när han började nysa konstant , så kraftig att han blödde näsblod och efter det började magen krångla. Vi tog honom till doktorn då vi misstänkte allergi mot häst då det finns mycket häst i området, och att han kanske utvecklat gluten eller laktos allergi, men inga provsvar tydde på något sådant. Sen blev min dotter 16 år också sjuk, och jag började känna mig sjuk. Vi hade två studenter inneboende som också blev sjuka och framförallt kunde vi nu alla känna lukt av mögel i huset, i våra kläder alltmedan situationen och vår hälsa förvärrades.
Miljöförvaltningen kopplades in efter ett mycket obehagligt och hotfullt möte med hyresvärdarna då det kom fram att Anticimex skulle komma för att göra en Trygghetsbesiktning. Det framkom också under det mötet att de haft problem med svartmögel men sanerat detta genom att ta bort hyllor som var angripna i källaren samt en heltäckningsmatta i trappan upp till andra våningen - det de ansåg vara organiskt material. Att de lämnat kvar andra möbler och mattor i hela huset ansåg de inte själva vara något problem eller att det luktade mögel i betydligt fler rum än källaren.
Då förstod jag varför vi är så sjuka och har inte gjort annat än att kämpat för min familj sedan dess. Vi sökte annat boende, sa upp huset och ville bara komma härifrån så vi kunde tillfriskna och fortsätta med vårt liv.
Vi ordnade nytt studentboende till våra inneboende studenter då de var sjuka, och såg till att de kom till en bättre miljö. Min anställning tog slut den sista September (arbetade med en kvinna med hjärntumör) och fick då inte det nya boendet som var tänkt. Det är inte lätt att få bostad om ingen fast anställning finns. Har sedan dess letat ny bostad, sprungit på vårdcentral för min egen del och för mina barns del, och vi är fortfarande under utredningar.
Vi har vädjat sedan i början av Oktober till kommunen att få hjälp med att komma härifrån så fort som möjligt utan resultat. Mina barn har svårt att gå i skolan på grund av alla de hälsoproblem vi har med problemen i vårt hem, som tur är har nu min dotter studier på distans och gör så gott hon kan hemifrån.
Socialen har fått in flertalet orosanmälningar från skola, vårdcentral, privatpersoner och barnmottagningen för att vi ska kunna få hjälp, men då jag är en bra mamma och vi faller utanför ramarna för att de ska kunna "ta mina barn och placera i ett familjehem" (deras ord!) så får vi ingen hjälp. Ekonomiskt bistånd får vi inte heller eftersom jag fram t o m den sista September hade en bra lön och de ser 3 månader tillbaka i tiden, vilket gör att min ekonomi då var väldigt annorlunda jämfört med i dag. De lägger allt ansvar på mig i att hitta en ny bostad, vilket jag lyckats med två gånger nu fast min situation ser ut som den gör, men då de inte ger mig ekonomiskt bistånd har jag inte lyckats fullt ut eftersom jag inte kan betala någon hyra eller andra utgifter heller för den delen.
Jag vädjar och ber om hjälp varje dag, försöker lösa vår situation samtidigt som jag på grund av huset är väldigt sjuk, tar hand om mina två barn som är väldigt sjuka, alltmedan hyresvärdarna inte tar något ansvar. Jag har inte rätt att göra en ordentlig mögelutredning av huset eftersom jag endast är hyresgäst, och Miljöförvaltningen har i nuläget inte fattat beslut om de ska gå vidare med det eller inte. De har konstaterat att ventilationen är obefintlig, att lukt finns och fukt, men sätter press på hyresvärden angående ventilationen, något som han nu har 4 månader på sig att utreda. Vi har inte 4 månader...
Jag fick rådgivning från en Advokat som konstaterade att det var ingen ovanlig situation, att driva det rättsligt skulle ta lång tid och kosta mycket pengar, så han talade om för mig att det jag kan göra i nuläget är att hitta en ny bostad och bara lämna allt vi äger. Vi kan nämligen inte ta med någonting som inte sanerats först, då risken att vi sprider möglet vidare är stor. Dessutom så stinker allting, våra kläder, sängar, möbler - allt!
Sjukvården vädjar i nuläget om hjälp från de Sociala myndigheterna att hjälpa oss, skolan vädjar, jag vädjar, men regelverket, normer och de ramar de arbetar utifrån hindrar oss från att få hjälp, trots att de vet att vi från och med den 1:a Januari 2021 blir officiellt hemlösa. Vi har inte på denna korta tid vi bott här hunnit skaffa oss ett socialt nätverk som kan hjälpa oss, och med rådande restriktioner kan vi inte heller förvänta oss att de bekanta vi har kan hjälpa oss och vi har tyvärr inte så stor familj kvar att förlita oss på.
Så nu vädjar jag till er om hjälp! Vi är införstådda med att vi får lämna allt, vi har redan gått igenom och bearbetat det en gång tidigare efter branden, och vet att vi klarar det igen. Dessvärre har vi ingen ekonomi eller försäkringsbolag som hjälper till i det akuta skeendet denna gången, då försäkringsbolaget lägger ansvaret på hyresvärdarna. Vi lämnar vårt hem med kläderna vi har på kroppen (som stinker mögel), men vart vi ska ta vägen vet jag inte, i värsta fall får vi bo i bilen. Jag har i skrivande stund mindre än 100kr på mitt konto, bilen har jag precis tankat så vi kan åka på läkarbesök, en matkasse med torr varor får vi hämta nästa vecka hos kyrkan inför julen.
Jag vädjar därför om ekonomisk hjälp till att komma från huset till ett boende med frisk luft och vatten, ett hem barnen känner sig trygga i och kan återhämta sig både fysiskt och psykiskt från detta trauma. En möjlighet för mig att få bli frisk och stark ( jag har gått ner ca 10 kg och har tappat massor av muskelmassa) så jag kan återvända till arbetslivet, ta hand om mina barn och fortsätta leva. Jag har arbetat 30 år i vården och vet att arbete finns för mig, men jag måste få bli frisk först och återhämta mig från allt detta som skett oss.
Det värsta är den oförståelse vi möter från människor. Vi hade hittat en drömbostad vi skulle bo i i flera år, inte bara i några månader. Vi flyttade 5 timmar bort för att vi kände att vi kunde skapa något nytt för oss, där vi kunde växa som människor och leva ett bra liv. Nu tvingas vi härifrån p g a att det är farligt för oss att bo kvar, något vi gör med stor sorg i hjärtat, och det finns det väldigt lite förståelse för.
Jag vet inte om detta kommer att hjälpa oss, men jag vill i alla fall att ni ska få med er en förståelse för hur lätt det är att hamna utanför det social skyddsnät vi har i Sverige. Det finns inget för gemene man, då skulle vi inte ha pensionärer leta pant på gatorna för att dryga ut pensionen, vi skulle inte ha hemlösa barnfamiljer på gatorna, eller ens hemlösa överhuvudtaget. Jag har gjort allt i min makt för att undvika hemlöshet, har sökt hjälp hos kommunen sedan i början av Oktober, bara för att bollas mellan olika instanser allt medan tiden rinner ut och vår hälsa blir sämre och sämre. Och nu måste jag bara acceptera att det inte finns någon hjälp att få.... Julen närmar sig och jag går med ångest varje dag, jag vet inte längre vad jag ska göra. Fick tips om att skriva här, och jag gör det fast jag tycker det är jobbigt, skamligt på något vis, och då finns det egentligen ingenting jag har att skämmas för. Jag har gjort allt folk bett mig göra, följt varenda tips och råd, men det har tyvärr inte gjort vår situation bättre.
Nu vädjar jag därför till er att hjälpa ekonomiskt att mig komma på fötter, hjälpa mig ta hand om mina barn, om så bara en krona - gör då det. Många bäckar små som det heter, och omtanken är oerhört betydande för mig just nu. Det gör att jag känner mig mindre ensam, och vetskapen att någon bryr sig kan förändra en hel dag!
Tack på förhand,
Marie
Organizer
Mi Almenfors
Organizer