Medical treatment, lifequality
Donation protected
English version will follow.
Hej!Jag heter Ansofie Granlund och är 41 år. Jag bor i Ockelbo med min man och fyra barn. 2011 fick jag diagnosen bröstcancer som spridit sig upp mot halsen och ut till armhålan i lymfsystemet.HER2-positiv är en elakartad och snabbspridande cancerform. Jag påbörjade min behandling vilket innebar cytostatika och antikroppsbehandling och det pågick kontinuerligt i 1 ½ år. Förutom det har jag opererat bort bägge mina bröst och gjort upprepade operationer för att bygga upp nya.Att få en cancerdiagnos när man är ”mitt uppe i livet” och har småbarn är tufft. Jag hade påbörjat studier på högskolan och såg en ljus och lycklig framtid tillsammans med min familj. Beskedet fick mitt liv att slås i spillror. Denna period var ett rent helvete på flera sätt. Min man fick arbeta långt över 100 %, men vi fick låna pengar trots det för att överleva. Jag lade om mina kostvanor till så mycket ekologiskt jag kunde för att skona kroppen från gifter och tillsatser. Det innebar en stor belastning på ekonomin. Efter alla undersökningar och behandlingar kunde jag och min familj äntligen se ett ljus i tunneln. Jag började arbeta några timmar i veckan och ökade på arbetstiden succesivt. Det var tufft att få ihop det, då jag även reagerade med utbrändhetssymptom pga. av all inre stress och oro. Men livet såg ut att äntligen vända till det positiva då det för en tid sedan började gnaga en envis smärta i axelpartiet och ryggen. Ryggvärk har väl alla människor ibland. På mina kontroller hos husläkaren var allt ok enligt dem, men smärtan i ryggen satt enträget kvar och trots massage och motion så försvann den aldrig. På en rutinkontroll hos min läkare för 2 månader försökte jag beskriva smärtan för honom och fick då rekommendation att gå till en sjukgymnast. Jag gick dit, men hon ville inte behandla mig förrän en röntgen hade gjorts vilket också skedde rätt omgående. Sedan har allting tagit en drastisk vändning. Sjukhuset hörde av sig till mig 1 dygn efter röntgenundersökningen. De ville att jag skulle komma in på ett läkarbesök TILLSAMMANS med min man. Det var inte svårt att förstå innebörden av vad det besöket skulle leda till. Mitt livs slogs i spillror igen, för jag visste att min cancer var tillbaka och i mitt chockartade tillstånd började jag planera min begravning. Det finns lättillgänglig information på nätet om hur bröstcancer kan utvecklas till obotliga cancerformer.Tyvärr hade jag rätt. Diagnosen är sekundär skelettcancer med metastaser, vilket inte går att bota. Jag kan inte sätta ord på den dödsdom som läkaren gav mig. Känslan är obeskrivbar, mina barn är fortfarande små och jag kommer inte att få se dem växa upp.Nästa scenario som dyker upp är hur vi ska få ihop alla nya behandlingar med vardagslivet och ekonomin? Jag behöver hitta krafterna för att orka gå igenom helvetet på sjukhuset igen, parallellt med skola och arbete för övriga familjen. Vi som vanligtvis är en självständig familj och som precis kommit ikapp med alla utgifter från förra gången, känner att alltihop rasar ihop. Därför har jag efter rekommendationer från mina bästa vänner öppnat den här fonden. Jag vill eliminera all psykiskt knäckande stress som dålig ekonomi ger. Jag tar tacksamt emot gåvor, ingen gåva för liten, för att få så bra livskvalitet tillsammans med min familj i en tuff framtid. English version:Hello! My name is Ansofie Granlund and I am 41 years old. I live in Ockelbo with my husband and my four children. 2011 I was diagnosed with breast cancer that has spread to the throat and out to the armpit of the lymphatic system. HER2-positive is a virulent and fast spreading cancer. I started my treatment which meant chemotherapy and antibody treatment and it lasted continuously for 1 ½ years. Besides that I have surgery to remove both my breasts and made repeated operations to build new ones. Getting a cancer diagnosis when one is "in the midst of life" and has young children is tough. I had begun studies at the college and saw a bright and happy future together with my family. The news was a completely tragedy for me and my family. This period was a hell in several ways. My husband had to work well over 100 %. Anyway we were allowed to borrow money despite the fact that in order to survive. I put on a diet with as much organic as I could to spare the body of toxins and additives. It meant a great burden on the economy. After all examinations and could my family and I finally see a light in the tunnel. I started to work a few hours a week and increased the working hours gradually. It was tough to get it together, then I also reacted with burnout symptoms because of the internal stress and anxiety. My life seemed to finally turn for the better when it recently started to gnaw a stubborn pain in the shouldeabout two months ago I tried to describe the pain for him again and he recommended me to go to a physical therapist. I went there, but she would not treat me until an X-ray had been done which was done right away. Then things took a drastic turn. The hospital got in touch with me one day after the X-ray examination. They wanted me to come in to a doctor's appointment with my husband.It was not difficult to understand the meaning of what that appointment would lead to. My life got broken in to peaces again because I knew my cancer was back. In my state of shock I began to plan for my funeral. There is readily available information online about how breast cancer can develop into incurable cancers. Unfortunately, I was right. The diagnosis is secondary bone cancer with metastasis which is not curable. I can´t put into words the death sentence that the doctor gave me. The feeling is indescribable, my children are still small and I will not be able to see them grow up. Next scenario that emerges is how to bring all the new treatments in to our daily life get the economy fitted in. I need to find the forces to get through that hell in the hospital again along with my kids school and my husbands work. We are usually an independent family and we had just caught up with all expenses from the time I only had breast cancer. Therefore, after recommendations from my best friends, I decided to open this fund. I want to eliminate what mental stress and poor economy leads to. I am grateful for all gifts, no gift is too small. I need to get such a good quality of life along with my family as possible for the rest of the time I have left.r and in my back. At first my family doctor said that everything were ok according to the pain. But the pain in the back continued earnestly even though I tried to treat it myself with massage and exercise. It didn´t go away. In a routine check with my doctor
Hej!Jag heter Ansofie Granlund och är 41 år. Jag bor i Ockelbo med min man och fyra barn. 2011 fick jag diagnosen bröstcancer som spridit sig upp mot halsen och ut till armhålan i lymfsystemet.HER2-positiv är en elakartad och snabbspridande cancerform. Jag påbörjade min behandling vilket innebar cytostatika och antikroppsbehandling och det pågick kontinuerligt i 1 ½ år. Förutom det har jag opererat bort bägge mina bröst och gjort upprepade operationer för att bygga upp nya.Att få en cancerdiagnos när man är ”mitt uppe i livet” och har småbarn är tufft. Jag hade påbörjat studier på högskolan och såg en ljus och lycklig framtid tillsammans med min familj. Beskedet fick mitt liv att slås i spillror. Denna period var ett rent helvete på flera sätt. Min man fick arbeta långt över 100 %, men vi fick låna pengar trots det för att överleva. Jag lade om mina kostvanor till så mycket ekologiskt jag kunde för att skona kroppen från gifter och tillsatser. Det innebar en stor belastning på ekonomin. Efter alla undersökningar och behandlingar kunde jag och min familj äntligen se ett ljus i tunneln. Jag började arbeta några timmar i veckan och ökade på arbetstiden succesivt. Det var tufft att få ihop det, då jag även reagerade med utbrändhetssymptom pga. av all inre stress och oro. Men livet såg ut att äntligen vända till det positiva då det för en tid sedan började gnaga en envis smärta i axelpartiet och ryggen. Ryggvärk har väl alla människor ibland. På mina kontroller hos husläkaren var allt ok enligt dem, men smärtan i ryggen satt enträget kvar och trots massage och motion så försvann den aldrig. På en rutinkontroll hos min läkare för 2 månader försökte jag beskriva smärtan för honom och fick då rekommendation att gå till en sjukgymnast. Jag gick dit, men hon ville inte behandla mig förrän en röntgen hade gjorts vilket också skedde rätt omgående. Sedan har allting tagit en drastisk vändning. Sjukhuset hörde av sig till mig 1 dygn efter röntgenundersökningen. De ville att jag skulle komma in på ett läkarbesök TILLSAMMANS med min man. Det var inte svårt att förstå innebörden av vad det besöket skulle leda till. Mitt livs slogs i spillror igen, för jag visste att min cancer var tillbaka och i mitt chockartade tillstånd började jag planera min begravning. Det finns lättillgänglig information på nätet om hur bröstcancer kan utvecklas till obotliga cancerformer.Tyvärr hade jag rätt. Diagnosen är sekundär skelettcancer med metastaser, vilket inte går att bota. Jag kan inte sätta ord på den dödsdom som läkaren gav mig. Känslan är obeskrivbar, mina barn är fortfarande små och jag kommer inte att få se dem växa upp.Nästa scenario som dyker upp är hur vi ska få ihop alla nya behandlingar med vardagslivet och ekonomin? Jag behöver hitta krafterna för att orka gå igenom helvetet på sjukhuset igen, parallellt med skola och arbete för övriga familjen. Vi som vanligtvis är en självständig familj och som precis kommit ikapp med alla utgifter från förra gången, känner att alltihop rasar ihop. Därför har jag efter rekommendationer från mina bästa vänner öppnat den här fonden. Jag vill eliminera all psykiskt knäckande stress som dålig ekonomi ger. Jag tar tacksamt emot gåvor, ingen gåva för liten, för att få så bra livskvalitet tillsammans med min familj i en tuff framtid. English version:Hello! My name is Ansofie Granlund and I am 41 years old. I live in Ockelbo with my husband and my four children. 2011 I was diagnosed with breast cancer that has spread to the throat and out to the armpit of the lymphatic system. HER2-positive is a virulent and fast spreading cancer. I started my treatment which meant chemotherapy and antibody treatment and it lasted continuously for 1 ½ years. Besides that I have surgery to remove both my breasts and made repeated operations to build new ones. Getting a cancer diagnosis when one is "in the midst of life" and has young children is tough. I had begun studies at the college and saw a bright and happy future together with my family. The news was a completely tragedy for me and my family. This period was a hell in several ways. My husband had to work well over 100 %. Anyway we were allowed to borrow money despite the fact that in order to survive. I put on a diet with as much organic as I could to spare the body of toxins and additives. It meant a great burden on the economy. After all examinations and could my family and I finally see a light in the tunnel. I started to work a few hours a week and increased the working hours gradually. It was tough to get it together, then I also reacted with burnout symptoms because of the internal stress and anxiety. My life seemed to finally turn for the better when it recently started to gnaw a stubborn pain in the shouldeabout two months ago I tried to describe the pain for him again and he recommended me to go to a physical therapist. I went there, but she would not treat me until an X-ray had been done which was done right away. Then things took a drastic turn. The hospital got in touch with me one day after the X-ray examination. They wanted me to come in to a doctor's appointment with my husband.It was not difficult to understand the meaning of what that appointment would lead to. My life got broken in to peaces again because I knew my cancer was back. In my state of shock I began to plan for my funeral. There is readily available information online about how breast cancer can develop into incurable cancers. Unfortunately, I was right. The diagnosis is secondary bone cancer with metastasis which is not curable. I can´t put into words the death sentence that the doctor gave me. The feeling is indescribable, my children are still small and I will not be able to see them grow up. Next scenario that emerges is how to bring all the new treatments in to our daily life get the economy fitted in. I need to find the forces to get through that hell in the hospital again along with my kids school and my husbands work. We are usually an independent family and we had just caught up with all expenses from the time I only had breast cancer. Therefore, after recommendations from my best friends, I decided to open this fund. I want to eliminate what mental stress and poor economy leads to. I am grateful for all gifts, no gift is too small. I need to get such a good quality of life along with my family as possible for the rest of the time I have left.r and in my back. At first my family doctor said that everything were ok according to the pain. But the pain in the back continued earnestly even though I tried to treat it myself with massage and exercise. It didn´t go away. In a routine check with my doctor
Organizer
Ansofie Granlund
Organizer
Begin your fundraising journey
